Så typiskt mig

I natt smidde jag tusen planer, i morse gjorde jag som vanligt

Detta kinesiska ordspråk gillar jag verkligen samtidigt som det gör mig frustrerad och det passar så bra på mig.

Jag kan drömma om hur jag skulle vilja leva, men inget gör jag åt det. Det är inte allt som jag vill förändra i mitt liv. Jag älskar min familj, så där blir det ingen förändring. Jag har ett jobb som ger bra betalt, men inte är särskilt självförverkligande. Det skulle jag kunna tänka mig att ändra på. Jag tycker det verka trevligt att ha en liten personlig restaurang, kafé eller pensionat. Nuförtiden är detta ingen ovanlighet och vilket kund underlag skulle man ha? Sedan har vi det här med att ingen som jobbar med mat verkar laga något hemma. Jag bjuder hellre min familj på god vällagad mat som vi provat oss fram till passar oss än jobbar med mat och sedan inte vill se åt spisen när jag är hemma.

En annan sak jag skulle kunna tänka mig att ändra på hur vårt hus. Jag är inte jätte kär i vårt hus, men trivs där. Platsen det ligger på är bra, det är huset i sig som är inte mitt drömhus. Här blir det problem. Min ”goa-gubben” och jag har rätt så olika smak. Om jag skulle ha ett hus som jag gillar och med den inredning jag tycker är snygg skulle han vantrivas och jag i hans typ av hus skulle känna likadant. Nu vet jag också att den inredning jag gillar skulle vara svår att hålla snygg med den typ av liv vi lever. Kanske är det därför jag kan tänka mig att driva ett pensionat. Där skulle jag kunna pröva olika inrednings idéer och se vad som blir bra. Ett slags dockhus i större format helt enkelt.

Detta var bara lite tankar från min sida.

Just nu är jag och familjen i Sälen och jag avslutar inlägget som de gör när skidskolan avslutas.

Tack och adjö massor med snö!